Skånes närhet till Danmark är en stark konkurrenskraft som
innebär stora möjligheter för både Köpenhamn och Skåne. Därför är det viktigt
att vi har goda samarbetsformer mellan de båda regionerna, för att utnyttja den
stora potential som finns för fler arbeten och tillväxt. Det nu liggande
förslaget om ett nytt samarbete mellan de två parterna inom ramen för Greater
Copenhagen är nödvändigt för att vi ska utveckla vårt arbete och stärka integration
mellan de två delarna av sundet, även om avtalet kunde ha sett bättre ut från
skånskt perspektiv. Samtidigt är jag inte beredd att kasta bort 20 år av
samarbete för att avtalet inte är precis så bra som det var tänkt. Istället är
det bättre att arbeta och samarbeta tillsammans för att ändra på det som
behövs.
Med tanke på hur viktigt detta arbete är, blir det oerhört
besvärande att ta del av det haveri som har skett inom ramen för det nya
samarbetet, där nu Malmö och Lund signalerar att de kommer att stå utanför
samarbetet. Det blir särskilt anmärkningsvärt när det är just Malmö och Lund
som skulle tjäna mest på ett fördjupat samarbete. Det är ytterst beklagligt att
Malmö och Lund väljer att stå utanför och det kommer även att skada resten av
Skåne.
Men på något sätt visar hela detta haveri på den nonchalans
och de bristande kunskaper som Henrik Fritzon har visat i regionala
utvecklingsfrågor sedan han tog över ansvaret som Regionstyrelsens ordförande.
Hade Henrik Fritzon tidigt i processen ägnat tid och förankrat hela arbetet med
den nya organisationen hade vi förmodligen haft ett enat Skåne som går in
tillsammans i samarbetet. Nu lyckas han inte ens förmå sina egna partikamrater
i Lund Anders Almgren och Malmös Katrin Stjernfeldt Jammeh att gå samma väg som Region
Skåne. Det är ett underbetyg till Henrik Fritzon som förhandlare.
Till och med Ilmar Reepalu Regionala utvecklingsnämndens
vice ordförande dömer ut det nya samarbetet och vill hellre att Region Skåne
ställer sig utanför. De här exemplen visar tydligt på den bristande förmåga
Henrik Fritzon har när det kommer till förhandling och förankring.
Frågan är om han har förstått vad danskarna vill med
samarbetet då uppgifter gör gällande att minnesanteckningarna efter varje möte
har ändrats, då det har funnits en oenighet i vad de olika parterna har kommit
överens om.