Höjd ersättning för äggdonation har medfört att fler människor kan bli föräldrar

Idag svarar jag tillsammans med Carl Johan Sonesson (M) och Aleksander Giwercman i dagens sydsvenskan om den oro som två forskare lyfter om att höjningen av ersättningen av äggdonation har lett till att kvinnor donerar ägg för att tjäna pengar. Ni kan läsa hela artikeln här , nedan finner ni ett utdrag från artikeln.

Mats Johansson och Nils-Eric Sahlin, docent respektive professor i medicinsk etik vid Medicinska fakulteten i Lund, skriver att handel med biologiskt material måste utredas ordentligt och nämner höjningen av ersättningen för äggdonation som ett exempel.

Skribenterna beskriver sin oro på följande sätt: "Region Skåne har rusat in i en ersättningsmodell som både före införandet och efter utvärderingen innehåller tydliga tecken på handel."

Det är anmärkningsvärt att två forskare väljer att spä på fördomar om att kvinnor donerar ägg vid offentliga kliniker i Sverige för att tjäna pengar. Inget kan vara mer fel.

De kvinnor som vill donera ägg går igenom en omfattande och påfrestande process.

För att påbörja en donation måste kvinnan först lämna infektionsprover och hormonprover. Därefter avgör en läkare, kurator och en donationskoordinator om kvinnan är lämplig att påbörja en behandling för att donera ägg.

Om kvinnan anses lämplig för donation påbörjas en stimulering av äggstockarna med hormoninjektioner. Varje dag under cirka två veckor måste kvinnan ge sig själv hormoninjektioner. När äggen blivit tillräckligt stora ger en läkare kvinnan ett ägglossningshormon. När äggen tas ut får kvinnan smärtstillande och lokalbedövning. Processen är alltså radikalt annorlunda jämfört med spermadonation, där behandlingen är smärtfri och sker förhållandevis snabbt.

Region Skåne valde att höja ersättningen för äggdonation år 2012. Orsaken var att den dåvarande ersättningen inte motsvarade äggdonatorernas kostnader för till exempel förlorad arbetsinkomst. Den låga ersättningen som fanns tidigare medförde brist på donerade ägg och innebar långa väntetider för ofrivilligt barnlösa som vill bli föräldrar.

Ersättningen höjdes från 3 000 kronor till 11 000 kronor. Summan har beräknats utifrån en svensk medelinkomst, genomsnittliga transportkostnader och bortfall av arbetsinkomst.

Höjningen har gjort att ersättningen för donation av kvinnliga könsceller idag motsvarar donation av manliga. Utifrån detta faktum borde Mats Johansson och Nils-Eric Sahlin rimligtvis även ifrågasätta motiven bakom spermadonation.

Att som de båda skribenterna jämföra äggdonation med att donera en njure för pengar är också missvisande. En kvinna respektive en man har ett stort förråd av ägg respektive spermier, njurar har de bara två. En rättvis och korrekt etisk diskussion kräver att organdonation och sperma/äggdonation inte blandas ihop.

Det är tio år sedan Sverige införde möjligheten till äggdonation. Efterfrågan på behandling är idag stor och väntetiderna varierar kraftigt över landet – de kan vara upp till tre år. Chansen att få en bebis skiljer sig alltså väsentligt beroende på om ett par bor i Malmö eller Luleå. Det är oacceptabelt och uppenbart en konsekvens av för låg ersättning till donatorer av kvinnliga könsceller.

Att inte höja ersättningen för äggdonation ökar den psykiska ohälsan bland ofrivilligt barnlösa. Många av dem söker sig utomlands till mindre utvecklade länder som inte uppfyller samma strikta krav som finns i Sverige, och ibland till en svart marknad för att få möjligheten att bli föräldrar.

Vi anser att samtliga landsting bör erbjuda äggdonatorer en högre ersättning.

Ur ett jämställdhets- och rättviseperspektiv måste ersättningen motsvara det besvär och den inkomst de äggdonerande kvinnorna tappar.

Barn som anhöriga

En av mina starkaste drivkrafter inom politiken och en stor anledning till att jag har valt att engagera mig är att få möjligheten som politiker att påverka och se till att skapa bättre förutsättningar till människor som av olika anledningar har det svårt eller som far illa i samhället.

Idag deltog jag i en uppstarts konferens om barn som anhöriga.  Precis som namnet antyder var huvudpunkten för dagen, barnets perspektiv när föräldern eller föräldrarna av olika anledningar drabbas av psykisk ohälsa eller mår dåligt. Ofta i sådana här sammanhang glöms barnet bort som anhörig medan i självaste verket behöver de stort stöd och uppbackning från samhällets sida när föräldrar inte kan vara föräldrar. Det kan handla om allt från att ha någon att prata med till att diskutera svåra ämnen som var döden innebär.

Jag är väldigt stolt över det arbete som vi har gjort inom femklövern de senaste åtta åren för barn som far illa. Bland annat har vi inrättat speciella familjecentraler och första linjen mottagningar för unga, senast för några månader sedan invigde vi Skånes första mobila ungdomsmottagning.  I vår gemensamma alliansbudget vill vi verka för att varje kommun har minst en familjecentral den kommande mandatperioden.

Trots detta står vi inför stora utmaningar. Vi ser bland annat en oroande utveckling där allt fler unga lider av psykisk ohälsa. Därför är jag och Folkpartiet fast beslutna om att fortsätta vårt kraftfulla arbete med att sätta barnet och ungdomen i centrum. Vi gick exempelvis till val på att inrätta ett pilotprojekt för unga som far illa där vi vill att kommunen och regionen jobbar tillsammans på ett helt annat sätt. Där vi går ifrån stuprörstänkande till att samarbeta bättre. Därför vill vi slå ihop kommunens unghälsa med regionens och på så sätt skapa en väg in för unga och korta väntetiderna för personer med psykisk ohälsa.  Vi behöver tidigt upptäcka barn som far illa så att de så snabbt som möjligt kan får den hjälp som de verkligen behöver.  

Jag kommer aldrig att sluta kämpa för de personer som behöver det mest och jag kommer göra mitt yttersta för att dessa frågor fortsatt ska stå överst på den politiska dagordningen i Region Skåne.  

Fler barnmorskor behövs i Skåne

Idag har jag nåtts av en skrivelse om förlossningssjukvården i Skåne. Det är flera barnmorskor som skrivit till mig och några andra sjukvårdspolitiker. Syftet är att informera om hur de uppfattar att läget är inför sommarens semestrar.

Förra sommaren var väldigt ansträngd i förlossningsvården, inget tvivel om saken. När vi summerade sommaren var alla ganska överens om att bristen på förlösande barnmorskor var den springande punkten. Jag har varit i kontakt med Barnmorskeförbundet i frågan som meddelade att det nu utbildas fler barnmorskor än någonsin i Sverige. Jag gjorde därför en snabb sökning på Universitetskanslerämbetets hemsida (myndigheten som hanterar statistik om högre utbildning i Sverige) och fann mycket riktigt att antalet examinerade barnmorskor i Sverige från 2008 till 2012 har ökat med 20 % (från 243 till 293). En ganska stor ökning, även om det behöver bli ännu fler för att möta det behov vi ser nu.

År	Antal examinerade
2012	293
2011	269
2010	246
2009	258
2008	243

Källa: Universitetskanslerämbetet

Jag valde även att titta på hur det ser ut i vår region, där Lunds Universitet är de som utbildar barnmorskor. Sedan 2008 har man antagit 20 personer varje år med undantag för VT 12 då man tog in 23. Trots att vi under flera år har haft en stor brist på barnmorskor så har Lunds Universitet satt skygglapparna på mot sin omvärld och inte anpassat sitt intag till den stora brist på barnmorskor som finns, i Sverige men inte minst i Skåne.

Jag tycker det är dubbelmoral av Lunds Universitet som vid flertalet tillfällen talat om att man vill ha mer frihet och mindre detaljstyrning, men när frågan om utbildningsplatser för barnmorskor kommer upp så säger man att det är regeringens fel att man inte kan prioritera fler barnmorskor.

Vi är flera som måste ta ansvar för förlossningsvården, men om Lunds Universitet fortsätter att skärma av vad som händer i sin omvärld är jag inte främmande för att Region Skåne borde undersöka möjligheten att samarbete med högskolorna i Malmö eller Kristianstad så att vi kan få fler barnmorskor i Skåne.

När vi ser att tillräckligt många barnmorskor utbildas ska vi såklart titta på hur vi får fler barnmorskor att välja att arbeta med förlossningsvård. Då behöver vi även se över lönevillkor och arbetsförhållanden.

Höj ersättningen för äggdonationer i hela landet!

Foto: www.fotoakuten.se

Jag skriver idag på Svenska Dagbladets Brännpunkt tillsammans med Maria German som är ordförande i Barnlängtan - patientföreningen för ofrivilligt barnlösa. Vi lyfter frågan om att vård till ofrivilligt barnlösa borde vara lika i hela landet. Det är orimligt att det ska spela roll om man bor i Luleå eller Malmö. 

Utöver detta lyfter vi även jämställdhetsaspekten i denna fråga. Den högre ersättning vi ger i Skåne är numera likvärdig den ersättning som män erhåller vid spermiedonation, sett utifrån att en äggdonation tar mer tid och innebär ingrepp för kvinnan. Fler landsting borde höja ersättningen för äggdonation, för de ofrivilligt barnlösas skull och för jämställdhetens skull.

Miljonsatsning ska ge barn och unga bättre hälsa

Här kan du läsa mer om de prioriteringar vi gör på att arbeta för att barn och unga i Skåne ska må så bra som möjligt. Jag har under många år arbetat som familjebehandlare för att hjälpa familjer för att barnen ska må bättre. Därför är jag extra glad att kunna göra skillnad på det mer strukturella planet när jag nu inte arbetar direkt med dessa barn och unga.


En dryg hundralapp per minderårig. Så mycket satsar den styrande femklövern på en förbättrad vård till skånska barn och ungdomar. Fler familjecentraler, fler ungdomsmottagningar och fler BVC-psykologer är uttalade mål.

Pengarna, totalt 34,5 miljoner kronor, satsas nästa år på fyra huvudområden: familjecentraler, barnavårdscentraler, ungdomsmottagningar och barn- och ungdomspsykiatri. Övergripande målsättning är att nå fler med bättre vård genom en stärkt samverkan mellan region och kommuner.

Tre av satsningarna riktar sig till barn under sex år.

– Sammantaget blir det en slags första linjen för barn under sex år, säger Gilbert Tribo (FP), ordförande i närsjukvårdsberedningen, som ansvarar för primärvården.

Skåne har idag sexton familjecentraler med barnhälsovård, socialtjänst och öppen förskola samlade under ett tak. Nu ska de bli fler. Det nära samarbetet på familjecentralerna har lett till att fler barn får hjälp i tid, menar Gilbert Tribo.

– Vi ser en mycket högre frekvens av anmälningar till socialtjänsten på orter där man har familjecentraler. Det gör att vi tidigare kan fånga upp barn som inte har det riktigt bra hemma och sätta in insatser. Det är ofta lättare att hjälpa en tvååring än en fjortonåring, säger Gilbert Tribo.

Samtidigt ska barnhälsovården stärkas, dels genom ökade resurser till BVC-mottagningar i socialt utsatta områden, dels genom utökade möjligheter till psykologhjälp på BVC.

– Det har länge varit tydligt att vi behöver fler barnhälsopsykologer. Det är ingen hemlighet att vi har problem i både Malmö och Lund, säger Gilbert Tribo.

Ett uttalat syfte är att tidigare upptäcka barn med utvecklingsavvikelser genom samarbeten mellan barnhabilitering, barnkliniker och barnhälsopsykologer. Modellen används med goda resultat sedan ett par år tillbaka i nordvästra Skåne.

– Målet är att hitta rätt hjälp för familjen med ett multiprofessionellt bemötande, säger Gilbert Tribo.

Stödet till barn mellan sex och arton år ökar på två områden: första linjen-mottagningarna för unga med lättare psykiska problem ska stärkas och få fler ”satelliter”. Ungdomsmottagningarna får ett dubblerat anslag med tolv miljoner extra för att hitta nya vägar att nå de unga.

– Båda satsningarna kräver samarbete mellan regionen och kommunerna. Vi tjänar på att gå hand i hand där vi har ett gemensamt ansvar, säger Gilbert Tribo.