Jag har sagt det många gånger förr men det tål att upprepas: den svenska vården befinner sig i en djup kris. Detta gäller inte minst i Skåne. Förra veckan skrev över 500 skånska läkare ett öppet brev där de varnade för att vården riskerar "att kollapsa" om ingenting görs. Och om vården stannar så stannar allt annat i samhället. Vem ska köra bussarna om busschaufförerna inte kan få vård? Vem ska plöja åkrarna om bönderna inte kan få vård? Vem ska ta hand om våra barn om dagis- och skolpersonalen inte kan få vård? Svaret är naturligtvis: ingen. Detta är också svaret på vem inom S och MP – de som ansvarar för vården i Skåne – som vet hur vårdkrisen ska lösas. Det råder akut brist på barnmorskor, sjuksköterskor och allmänläkare. Men det rödgröna styret har antingen förnekat, förringat eller förskönat verkligheten inom vården. Man har inte velat erkänna att köerna har vuxit till rekordnivåer under deras tid vid makten trots att anslagen ökat med nästan två miljarder kronor bara under förra året. Man har inte erkänt att de 500 miljoner som avsatts för att öka antalet vårdplatser och korta vårdköerna använts på fel sätt. Ändå har de rödgröna mage att hävda att problemen beror på uteblivna skattehöjningar. De vill alltså att skattebetalarna öppnar sina plånböcker ännu mer, men de vill inte se över hur nuvarande resurser kan användas på ett mer effektivt sätt.
I elfte timmen kom så ett förslag från S. I sitt 1 maj-tal myntade statsminister Stefan Löfven ett nytt begrepp: ”patientmiljard.” Visst låter det bra? Visst låter det som att man vill satsa mycket pengar – en miljard! – på en grupp – patienterna - som verkligen är förtjänta av mer resurser? Men låt er inte luras av en vacker etikett. Det är visserligen bra att sossarna nu verkar ha insett situationens allvar. Löfven sa exempelvis ”alldeles för många får vänta alldeles för länge på vård.” Statsministern talade för första gången på ett sätt som signalerade att han godtar den problembeskrivning vi i Alliansen använt i flera år. Bra så. Men vad innebär förslaget i faktisk politik; hur ska pengarna användas?
När man synar förslaget i sömmarna inser man ganska snart att det är tomt på innehåll. Det finns ingen analys som visar varför den nuvarande vårdkrisen har kunnat uppstå och det finns inga konkreta förslag på hur pengarna kommer att användas. Som vanligt verkar man tro att problemen kommer att lösa sig av sig självt bara man skjuter till mer pengar. Denna nonchalanta inställning till skattebetalarnas pengar är och förblir sossarnas signum.
I lördags röstade Liberalerna i Skånes medlemmar igenom ett mer konkret förslag på hur vårdkrisen ska lösas. Även vi har en klatschig slogan: vårdcentralsmiljard. Skillnaden är att vi har analyserat vad krisen beror på och hur pengarna ska användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Som jag länge påpekat behöver sjukvårdens resurser omfördelas. Den stora merparten av resurserna går i dagsläget till sjukhusen; för att korta vårdköerna borde en betydande del av dessa läggas på vårdcentralerna. Detta skriver också Göran Stiernstedt, regeringens särskilda utredare, i sin rapport Effektiv vård. De patienter och vårdpersonal som jag träffar i mitt arbete vittnar om att han har rätt. Vårdcentralerna – de flesta patienters första anhalt – är underprioriterade.
Den andra delen av vårt förslag handlar om att motverka läkarbristen. Det saknas 266 allmänläkare i Skåne för att riksdagens mål om en läkare per 1400 invånare ska uppfyllas. Därför föreslår vi en satsning på 300 nya utbildningsplatser i Sverige för läkare i allmänmedicin årligen under fem år. Bara i Kristianstad skulle detta innebära 15 fler läkare på vårdcentralerna. Det är ett konkret förslag som skulle göra verklig skillnad.
Vi liberaler uppfattas ofta som alltför analytiska. Det sägs att vi ägnar för mycket tid åt att detaljgranska siffror och sätta oss in i vad forskningen säger på ett visst område och för lite åt att visa att vi bryr oss. Jag tycker att den kritiken till viss del är befogad, men det är viktigt att komma ihåg att det ena inte utesluter det andra. Man kan tvärtom ifrågasätta om den som bara förmedlar medkänsla och empati utan att analysera vad problemen beror på och hur de ska lösas verkligen bryr sig. Kanske bryr sig sådana personer mer om att få fina tidningsrubriker och mindre om att faktiskt se till att folk får en god vård. För hur ska vårdkrisen lösas om man inte sätter sig ner och faktiskt analyserar – grundligt och utförligt – vad krisen beror på? Hur ska de extra pengar som sossarna lovar göra nytta om de inte självkritiskt granskar hur deras nuvarande vårdpolitik – trots att de har rekordmycket pengar till sitt förfogande - leder till orimliga arbetsbördor och minskad patientsäkerhet? En politiker borde bedömas utefter vad politiken får för resultat, snarare än utifrån vad han eller hon lovar.
En sak är säker efter sossarnas utspel igår: vägen till en sämre sjukvård är stenlagd med ogenomtänkt plakatpolitik och vidlyftiga löften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar