En dag för alla ofrivilligt barnlösa

I dagens Kvällsposten skriver jag tillsammans med Cornelia Armano, ordförande i Barnlängtan - patientföreningen för ofrivilligt barnlösa om ofrivillig barnlöshet. Följ länken eller läs artikeln här under:

En dag för alla ofrivillig barnlösa
På söndag är det Mors dag, en dag då tusentals barn väcker sina mammor med frukost på sängen, levande ljus och egengjorda teckningar. Mors eller Fars dag är dock något som inte alla får uppleva trots att man inget hellre vill - om man är ofrivilligt barnlös.

Trots att så många som 15 till 20 procent av befolkningen är ofrivilligt barnlösa är det en sjukdom det talas väldigt tyst om. Hade människor i allmänhet och sjukvårdpolitiker i synnerhet vetat hur hårt sjukdomen slår mot livskvalitet, sociala relationer, arbetssituation och privatekonomi hade rimligen förståelsen och den vård och stöd som erbjuds varit bättre.

Ofrivillig barnlöshet syns inte utanpå men påverkar ens psykiska hälsa desto mer. För många ter sig livet mindre meningsfullt och inte sällan utvecklar man en livskris. Omgivningens bristande förståelse förstärker detta vilket får många att dra sig undan. Trots detta är det väldigt få som erbjuds psykologiskt stöd från samhället.

Försvårande för de drabbade är även det faktum att den vård som erbjuds skiljer sig så kraftigt åt beroende på var i landet man bor och att vården snarare baseras på politiska beslut än på evidens och beprövad erfarenhet. Exempelvis finns det stora regionala skillnader i tillåtna antal försök med assisterad befruktning, liksom skillnader inom vilket åldersspann som behandlingen genomförs.

Det är därför dags att se över de lagar och regelverk som finns och att införa nationella riktlinjer, åtminstone så att vården ser likadan ut över hela landet.

Med långa kötider och det faktum att åldern påverkar möjligheterna att bli med barn tvingas många att söka hjälp vid privata kliniker eller utomlands. Assisterad befruktning utförd utanför den subventionerade vården bekostas av de enskilda som i många fall skuldsätts för livet eller tvingas låta bli att skaffa det barn man så innerligt önskar.

I väntan på att initiativ tas från exempelvis staten eller Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kan de olika landstingen själva göra något åt situationen. Från Region Skånes sida är frågan uppe på den politiska dagordningen och nyligen höjdes ersättningen till äggdonatorer kraftigt, till gagn för berörd grupp av ofrivillig barnlösa.

Att det finns mycket att göra i frågan om ofrivilligt barnlöshet rådet det inget tvivel om. Låt oss därför börja med att prata högt om sjukdomen så att den får den uppmärksamhet den förtjänar, med start redan i morgon – dagen innan Mors dag – då vi uppmärksammar Ofrivilligt barnlösas dag!